Nordmark
– Gruvbyn från medeltid till nutid -
vägledning
Utsikt över Nordmarksdalen
Nordmark-Tabergs gruvby i Filipstads bergslag ligger efter väg 246, 15 km norr om FILIPSTAD, 45 km från HAGFORS. Området omfattar 600 ha och är en komplex bergslagsmiljö av medeltida ursprung med ett sällsynt stort antal bevarade gruvlämningar och verksamhetsanknutna byggnader, anläggningar och en socialt skiktad bostadsmiljö med herrgårdar och småfolksbebyggelse från 1700- och 1800-talen. Området är av riksintresse och p.g.a sin mineralogiska sammansättning även av internationellt intresse.
HISTORIA
Namnet "NORDMARK" kommer från den tid då älven, som rinner nere i dalen, bestod av en rad av småsjöar hopbundna av trånga sund s.k. nor. Inom en radie av c:a 5 km från Nordmarks kyrka finns det ett 15-tal gruvfält med flera gruvor i varje. Dessa har brutits på magnetisk järnmalm (magnetit malm). Dessutom finns här resterna av minst 5 st järnframställningsplatser (hyttor).
Gruvbrytning och järnframställning har pågått inom området sedan tidig medeltid (ev. sen järnålder) fram till år 1980 då den sista järnmalmsgruvan (Värmlandsbergsgruvan) lades ned.
I beskrivningen över 1883-95 års karta står om Nordmark: "Nordmarksgruvorna äro bland de mest givande i riket och måhända delvis upptagna före digerdöden (c:a 1350)".
Några historiska belägg för när gruvbrytningen kom igång finns inte, men år 1413 utfärdade kung Erik den XIII av Pommern privilegiebrev för gruvbrytning vid Nordmarksbergs gruvor, som då hade varit igång under lång tid. Dessa gruvor är troligen bland de äldsta i Sverige.
I forna tider bröt flera av varandra oberoende gruvägare malm ur samma malmkropp. Varje sådant arbersställe var en gruva med eget namn. Det är därför som de gamla gruvnamnen fortfarande står i pluralform.
Arbetssättet med av varandra oberoende gruvbrytare inom samma område föranledde många rasolyckor. Statsmakterna lagstiftade bl.a därför 1628 om kartläggning av alla gruvor.
NORDMARKSGRUVORNA
Nordmarksgruvorna som är de västligast belägna i den mellansvenska järnmalmsregionen, försåg bl.a. den västvärmländska järnindustrin med järnråvara.
Man kan nog påstå att Nordmarksgruvorna var en förutsättning för det, på järnhantering baserade, rika brukslivet runt Klarälven och Fryken och således inspirationskällan för Fröding, Geijer, Selma Lagerlöf och F A Dahlgren (Värmlänningarnas författare född i Nordmark 1816).
Anmärkas bör att under perioden 1650-1750 kom c:a 10 % av världsproduktionen av järn från Filipstads bergslag. Sverige totalt producerade 50% av västvärldens järnproduktionen.
NORDMARKS SOCKEN
I Nordmark socken som utöver tätorten Nordmark även omfattar Stjälpet, Motjärnshyttan och Sandjön finns idag (2003) bl.a:
Låg- och mellanstadieskola, förskola och daghem.
Kyrka med församlingshem.
En mindre bilrep.verkstad (aukt. bilskrot).
Folkets hus, Folkpark, Idrottsplats. Museum.
samt en mekanisk industri i Stjälpet.
I tätorten Nordmark bor 2003 c:a 200 pers. och i hela socknen c:a 600 pers. de flesta yrkesverksamma i Filipstads tätort. 1894 var 2 664 pers. bosatta i Nordmarks socken med huvudsaklig sysselsättning inom gruvbrytning och järnhantering på orten.
1890 var inom nuvarande Filipstads kommun 11 gruvfält samt 9 järnindustrier i drift.
1850 var c:a 400 järnmalmsgruvor i drift i Mellansverige. 1960 c:a 75 st varav 5 st i Filipstads kommun. 1991 är alla järnmalmsgruvor här nedlagda.
GEOLOGI
Nordmark ligger i den västligaste delen av det mellansvenska järnmalmsområdet. Detta ligger i sin tur som en stor skål med kanten från Åland/Finland i öster ned till Åtvidaberg/Askersund i söder och med sín norra gräns vid Ludvika/Falun/Gävle.
Betecknande för den mellansvenska malmförande berggrunden är den gråa till rödaktiga bergarten LEPTIT, som är av vulkaniskt ursprung (hopsintrad vulkanisk aska), avlagrad för c:a 2 000 milj. år sedan. I samband med den vulkaniska aktiviteten fälldes järn- och kalcium-salter ut och lagrade sig på botten av grunda sjöar.
Ovanpå avlagringarna kom mängder av vulkanisk aska, som sedan under årsmilijonernas lopp blivit omvandlade genom nedsänkning, uppvärmning, veckning,tillförsel av olika minerallösningar m.m.
I ett senare geologiskt skede har granit- basalt-lösningar trängt igenom jordskorpan, berget vittrat bort, sedement ytterligare pålagrats, samtidigt som berggrunden blivit omrörd genom veckning, förkastningar m.m tills malmer och bergarter fått nuvarande utseende.
Järnmalmerna i Nordmarksområdet består av sedimentära magnetiska svartmalmer där järnmineralet utgörs av magnetit (Fe3O4). Ett rent magnetitkorn innehåller 72,4% järn resten är syre. Tillsammans med järnmineralkornen finns s.k skarnmineral (järn-kisel-mineraler) och kalkspatkorn som sänker järnhalten.
Den normala järnhalten i prima järnmalm i fast klyft i Nordmarksgruvorna ligger
på c:a 50-55% järn. Det är en järnhalt, som utan större åtgärder var väl lämpad att användas även vid forntida järnframställning.
SEVÄRDHETER
Nordmarks Museum visar 700 års utveckling på 700 m2 och ligger i Nordmarks kyrkby på vägen mot "Sandsjön 11 km" i slutet på "Hembygdsvägen" nära kyrkan.
Här finns bl.a: Gruvmuseum med samlingar av redskap och maskiner använda vid gruvdrift. Kartor, fotografier, modeller (bl.a en 10 m2 stor modell.som visar gruvanläggningarna på 1920-talet) Bössmedja från 1700-talet, Masmästargården, som är en parstuga från 1700-talet,
Nordmarksbocken och Masmästargården
Backstuga från 1800-talet, Bergartssamlingmed prover från samtliga bergarter inom Filipstads kommun, Mineralmuseum med ett flertal Nordmarksmineral (Nordmark är jämte Långban ett av världens mineralrikaste områden), Gunde Johansson-museum som visar delar av den folkkäre artistens liv.
Gunde Johansson
Upplysning om öppettider m.m.
Museet är öppet året runt. För öppettider kontakta museet eller Filipstads Turstbyrå.
Servering finns.
Guidning även till de medeltida gruvorna.
Museet tel 0590-50404, fax 0590-50904
Filipstads Turistbyrå tel 0590-61354
E-mail nordmarks.museum@swipnet.se
Hemsida http://nordmarksmuseum.com
NORDMARKSBERGS GRUVFÄLT
ligger c:a 1 km öster om Nordmarks kyrka. Åk vägen mot "Sandsjön" följ skyltarna.
Gruvdrift bedrevs från äldsta tider (1200-talet ?) fram till år 1962. Gruvan var vid nedläggandet 360 m djup och står på denna nivå i förbindelse med de norr ut belägna Tabergs gruvor genom en c:a 1 km lång ort (gruvgång).
Nordmarsberg 1786 (akvarell F.A. von Numers)
Området runt gruvorna är ett s.k. odalgruvefält som instiftades på 1650-talet. Marken och brytningsrätten ägdes då av staten, som fördelade brytningsrätten till de olika gruvbrytarna.
Denna ordning varade fram till omkring 1970 då staten genom markbyte överlät marken till Uddeholms AB som då hade samtliga brytningsrätter.
Gruvorna började brytas av ett flertal självägande bergsmän, men på senare tid köpte dåvarande Uddeholms AB dessa gruvor och bedrev verksamheten själv.
Under 1960-talet bröts c:a 20 000 ton/år järnmalm, som under jord transporterades till Taberg för anrikning.
Totalt har uppfordrats c:a 2 milj ton malm. En viss brytning av silver, asbest och kalksten har även förekommit.
Området runt gruvorna med tillhörande byggnader ägs nu av föreningen Värmländska Industriminnen.
Uppe på gruvbacken kan man gå runt och titta ned i de djupa gruvhålen där man i forna tider eldat loss berget (tillmakning). Man kan även gå ned i det stora dagbrottet.
Malmerna, som stupar brant mot väster, ligger som ett täcke runt en central kalkkropp. På c:a 300 m djup kommer en ung granit och skär av malmen.
Gruvlaven över "Gubbortsschaktet" (1925) som är 318 m djupt finns kvar samt, 2 st gruvstugor från 1700-1800-talet och ett "spelhus", för hissmaskineriet.
En del av gruvhålen har varit täckta av timmertak för att hindra vinterkylan att tränga ned i djupet. Trots detta var många av de stora bergrummen fyllda av is ända ned till 300 m djup . Det var t.o.m. möjligt att där åka skridskor på sommaren.
Årstiderna under jord var i stort sett förskjutna ett halvt år vad gäller frysning och tining. Detta utnyttjades i gamla tider av gruvarbetarna för att kylförvara matvaror under sommaren.
Efter vägen som går längs gruvkanten söderut ligger "Nygruvelaven" (1945). Denna byggdes för att ta tillvara de stora mängder av järnhaltigt avfallsberg (varp) som sedan gammalt Storgruvan fyllts med. Man drev då ett snett (donlägikt) schakt under den varpfyllda Storgruvan och tappade ut varpen för vidare transport med järnväg till Tabergs anrikningsverk
Nygruvelaven
Längre söderut invid det vita varumagasinet ligger ett litet timmerhus under torvtak "Finkan". Detta användes som fängelse för bångstyriga gruvarbetare.
I en ordningsstadga utfärdad av bergmästare Frans von Scheele den 15 december 1849 står att "Gruvarbetare äro vid fem riksdaler Banco bot förbjudne att mellan kl nio om aftonen och kl fyra om morgonen vistas utom sine hemvist därest icke deras arbete skulle sådant fordra, eller omständigheter inträffat, som gör deras utvaro nödvändigt. Anträffas gruvarbetare under denna tid av polisvakt, vare skyldig att vid ovan stadgade påföljd, genast uppge ändamålet med sin vistelse, samt att, därest han icke har att andraga laga skäl. på vaktens tillsägelse skyndsamt bege sig hem.
Det stora vita magasinet vi gruvkanten användes i första hand för att lagra livsmedel, som utgjorde betalning till gruvarbetarna för utfört arbete.
Nedanför magasinet ligger det som i dag kallas "Nordmarksbergs herrgård". Denna var ursprungligen en "bergsmansgård" byggd på 1700-talet och är nu privatbostad. Ytterligare en bit ned i backen ligger resterna av det hus som en gång beboddes av de berömda bröderna Nils och John (Långban) Erikssons farföräldrar.
Nordmarksbergs gruvor är en av de mineralrikaste fyndigheterna i Filipstads bergslag. Det finns ett 80-tal olika mineraler beskrivna. Listan toppas av gediget guld och silver.
TABERGS GRUVOR
Tabergs gruvor ligger c:a 900 m Norr om Nordmarksbergs gruvor och står, som framgår ovan, på 390 m nivå i förbindelse med dessa genom en transportort.
Fyndigheten upptäcktes 1702 av den skicklige malmletaren Nils Nilsson Jern och började omedelbart bearbetas.
Namnet "Taberg" uttalas p.g.a sitt finska ursprung med långt "a". Det betyder egentligen "berget bortom (Nordmarksberg)".
Gruvorna ägdes av Uddeholms AB och gruvdriften pågick fram till år 1962.
Nedläggningen berodde inte på malmbrist utan på att Uddeholms AB:s malmbrytning inom Nordmarksområdet koncentrerades till en gruva "Finnmossen".
Vid nedläggningen var det djupaste schaktet 520 m djupt.
Tabergsgruvorna är berömda för sina vackra kalkspatkristaller varav ett vackert exemplar kan beskådas på British Museum i London.
Vid sekelskiftet 1800/1900 var gruvan 350 m djup och en av de djupaste i Sverige. Ett "Tabergsrekord" var den vertikala stigorten som 1962 drevs 328 m utan sidoförbindelser rakt upp till dagytan.
Tabergsmalmen stupar brant ned mot norr och består an magnetit. En del av de övre 100 m av malmen har dock vittrat och övergått till en lerhaltig limonitmalm, som bl.a genom konsistensen var både svårbruten och svåranrikad. Dena malm såldes på export till Polen.
Malmerna fortsätter med oförminskad area mot djupet och har konstaterats ned till c:a 600 m djup. Mot slutet bröts c:a 40 000 ton malm per år och totalt har brutits c:a 2 milj. ton.
Malmerna från alla Uddeholms gruvor i Nordmark (Taberg, Finnmossen och Nordmarksberg) anrikades från 1940-talet i Tabergs anrikningsverk.
Malmkoncentratet (slig) från anrikningsverket transporterades därefter till Hagfors Järnverk för vidare behandling.
I och med att Hagfors järnverk 1969 övergick till annan järnframställningsmetod bortföll behovet av "Tabergsslig" och anrikningsverket stängdes 1969 och revs strax därefter. Kvar finns nu två malmfickor och en kulkvarn.
De övriga byggnaderna, som är kvar efter gruvdriften, är "gruvstugan" och "mekaniska verkstaden", smedjan samt några förrådsbyggnader.
Tabergs gruvkontor finns kvar på gruvbacken och ägs nu av Nordmarks Husmodersförening och används som vävstuga. Här vävs dagligen både på beställning och för eget bruk. Besökande är välkomna.
Tabergs gruvkontor numera vävstuga
Ett tjugotal meter öster om gruvkontoret finns ett stort rashål.
Torsdagsmorgonen kl 6:30 den 2 september 1879 hördes ett starkt dån och en stor del av gruvbacken uppe vid Tabergs gruvkontor rasade ned i gruvan.Raset fortsatte ett par timmar men ingen människa blev skadad. Man fick dock lägga om den nybyggda järnvägen som så när följt med i raset. Rasförloppet finns beskrivet i ett livfullt brev från C.W. Skarling som då bodde på kontoret.
Invid kontoret ligger Tabergs Herrgårds rättarbostad flyttad till platsen där Tabergs Herrgård stod. Herrgården flyttades 1917 till Uddeholm där den nu är kontor.
I samband med flytten sattes det upp en minnessten över visdiktaren, medlemmen i Svenska akademin F.A. Dahlgren (Fredrik på Ransätt, som skrev "Värmlänningarna"). Han föddes på Tabergs Herrgård år 1816. En annan minnessten över den välkända hästen "Polly" död 1874 hittar man nära vägen 100 m söder herrgården.
Minnessten över FA Dahlgren vid Tabergs herrgård
TABERGS KONSTHJUL
Söder om Tabergs gruvor, c:a 200m, vid vägen mot Sandsjön ligger det av föreningen Värmländska Industriminnen restaurerade "konsthjulet".
Hjulet byggdes 1836 och var i drift till år 1915. Det fick som drivkraft vatten från en 2 km grävd kanal från Grundsjön.Kraften från hjulet överfördes med hjälp av upphängda pendlande trästänger (konstgång) till Tabergs gruvorna där i schakten kraften överfördes till seriekopplade sug- och lyft-pumpar för att hålla undan vattnet.
I Nordmarksområdet finns det rester av ett 20-tal stora konsthjul, som innan elektricitetens genombrott 1915, skaffade kraft till gruvverksamheten.Den längsta konstgången var 1 200 m och gick från ett vattenhjul nere vid UNO-X upp till Nordmarksbergs gruvor. Detta hjul var i drift från år 1669 till år 1796.
Tabergs Konsthjul
TABERGS KANAL
Kanalen börjar i dag c:a 200 m norr om Tabergs gruvor och följer en höjdkurva norrut till Sandsjön c:a 4 km. Kanalen togs i bruk 1850 och användes fram till år 1876, då järnvägen Filipstad-Nordmark-Motjärnshyttan-Hagfors-Klarälven övertog malmtransporterna.
Stamparbo kraftstation vid Tabergs kanal
Från Sandsjöbrygga omlastades malmen för vägtransport 9 km till Motjärnshyttan.
För att underlätta vägtransporterna mellan Sandsjön och Motjärnshyttan köpte Uddeholms AB 1860 en ångdriven traktor "Ånghästen" i England för att dra malmvagnarna.
Vägen visade sig dock vara för dålig och maskinen för tung så efter några få försök fick man överge tanken.1863 körde ånghästen i diket på vägen mellan Sandsjön och Motjärnshyttan, platsen är markerad med en minnessten. Ånghästen finns nu på Hagfors järnvägsmuseum.
Tabergs kanal är i dag en ypperlig kanotled med chans att se både bäver och älg,stundom björn och varg. Vidare är kanalen ett lättåtkomligt sportfiskevatten..
FINNMOSSENS GRUVOR
Finnmossens gruvor, som ligger vid sidan av väg 246 mot Filipstad upptäcktes 1713. I likhet med Tabergs gruvor av malmletaren Nils Nilsson Jern.
Gruvan var den sista som Uddeholms AB drev i Nordmarksfältet och lades ned vid halvårsskiftet 1973. Årligen bröts vid slutet 100 000 ton malm/år med en arbetsstyrka av 22 man. Malmen gick fr.o.m 1970 till Persberg för anrikning, kulsintring och vidare transport till hyttan i Hagfors.
Vid nedläggningen var schaktet 420 djupt och en kvarvarande malmkvantitet av minst 10 milj ton malm hade konstaterats. Totalt har brutits c:a 2 milj ton. Kvarvarande anläggningar vid gruvan är i privat ägo.
VÄRMLANDSBERGSGRUVAN
Fyndigheten ligger c:a 900 m öster om Nordmarksbergs gruvor och upptäcktes i slutet av 1950-talet genom flygmagnetisk mätning.
Toppen på malmkroppen ligger c:a 290 m djupt och malmen, som är mycket rik, har ettdjupgående ned till c:a 400 m. Brytningen startades av Ställbergs Gruv AB 1969 och fortsatte till år 1980 då den största kunden (Hagfors Järnverk) lade om sin råjärnsförsörjning. Kvarvarande anläggningar är i privat ägo I samband med demonteringsarbetena efter gruvdriftens slut inträffade en s.k mirakelräddning.
Tisdagen den 16/12 1980 höll två gruvarbetare uppe i laven på förberedelser för att ta upp några gruvlinor ur schaktet.
Plötsligt lossnade en lina och snärtade till Jan Larsson så han förlorade fotfästet och störtade handlöst ned i det 420 m djupa schaktet. Kamraten såg honom virvla runt i luften innan han försvann ned i mörkret. Den chockade kamraten sprang för att hämta hjälp.
När hjälp anlände till schaktet för att, som man trodde, samla ihop vad som fanns kvar av Jan, så fick man till sin häpnad se hur Jan Larsson oskadd kom klättrande upp ur schaktet på stegvägen.
Jan berättade hur han hade lyckats få tag i och klamra sig fast vid en fritt hängande lina för att så småningom bromsa ned fallhastigheten med både händer och fötter. Att sedan i mörkret lyckas få tag i stegvägen var inte lätt men det gick.
Jans slutkommentar till det inträffade var: "Det var inte min tur".
JAKOBSBERGSGRUVAN
Gruvan ligger c:a 200 m öster om väg 246 där den korsar Sandsjöälven.Den har brutits på manganmalm. Fyndigheten upptäcktes 1863 av den kände malmletaren bergskonduktören L J Igelström.
Mineralogiskt sett är fyndigheten intressant och den kallas "Lilla Långban". Här har hittats över hundra olika mineraler varav flera mycket sällsynta.
SANDSJÖBERGSGRUVAN
Gruvan ligger väster om Sandsjöälven c:a 2,5 km norr om Nordmarks kyrka och är en av de märkligaste i Nordmarksområdet.
Järnmalmskroppen omnämns 1776 som "arbetsvärdig och varande den rikaste och bästa i bergslagen": Detta förklarar att man ansåg det vara värt att bryta en 300 m lång c:a 1 m bred, snett ned stupande, i terrängen slingrande malmkropp med ett djup av 10-30 m.
Malmbrytningen avslutades 1872.
LIMKULLENS KALKBROTT
Limkullens kalkbrott ligger 2 km väst/nordväst Nordmarks kyrka.Här har sedan lång tid förekommit kalkbrytning. 1830 övertog Uddeholms AB fyndigheten, som bröts fram till 1940. Kalkbrytningen har resulterat i en stor amfiteaterliknande urholkning i berget där bl.a. några orkesterframträdanden skett sommartid.
NORDMARKSHYTTAN
Nordmarkshyttan 1900
Resterna av Nordmarkshyttan ligger invid Sandsjöälven bredvid bensinstationen UNO-X.
I Gustav Vasas jordebok av år 1540 finns Nordmarkshyttan upptagen med 3 bergsmän som ägare och ett skattebelopp av 250 osmundar järn.
Nordmarkshyttan var under hela 1600-talet en av de mest produktiva hyttorna i Värmland.
Hyttan ägdes och drevs av självägande bergsmän sammanslutna i hyttelag. Uddeholms AB köpte även in sig i hyttan.
Nordmarkshyttans hyttelag, som leds av en hyttfogde, fungerar fortfarande som förvaltningsorgan för gemensamma egendomar.
Nordmarkshyttan blåstes ned (sista tackjärnsframställningen) år 1905 och revs några år därefter. Den sista järnleveransen skedde till Ryssland, som hade järnbrist p.g.a Rysk-Japanska kriget.
NORDMARKS KYRKA
Nordmarks kyrka byggdes 1731 och är väl värd ett besök. Kyrkan är öppen under sommaren. En beskrivning över kyrkan finns att köpa där.
Nordmarks Kyrka
SPORT OCH FRITID
SPORTFISKE
Fiskekort för fiske i Nordmarksälvens fiskvårdsområde finns att köpa bl.a. på Nordmarks Museum.
I Nordmarksälven , som tillhör Gullspångsälvens vattensystem, inplanteras årligen ädelfisk. Fiskeområdet omfattar sjöar och vattendrag inom ett c:a 140 km2 stort område från Motjärnshyttan i norr till Filipstad i söder.
STRÖVTÅG, BÄRPLOCKNING M.M.
Med Nordmark som utgångspunkt finns det miltals med härliga promenad-, cykel- och skogsbilvägar. Obegränsade möjligheter till bärplockning finns.
En rik tillgång på bäver, älg, rådjur och div. fåglar finns. Varg och björn har setts i närheten.
Nordmarks Museum kan hänvisa till lämpliga guider, färdvägar, m.m.
LITTERATUR OM NORDMARK
Intresserade kan på Biblioteket i Filipstad läsa om Nordmark i:
Beskrivning över Värmland. Fernow/Ernvik
De värmländska Järnbruken. Hjalmar Furuskog
Nordmarks Malmtrakt. Harald Carlborg
Nordmarks Malmtrakt Geologi. Nils H Magnusson